Här ser ni mig på en bild som är ganska nytagen, från 2006 tom! Matte har lovat att snart skriva lite om mina allra senaste bravader (läs framgångar!!!) på flera områden i mitt liv. Ödmjukhet är inte min starkaste sida, men när man VET att man är bra och så, varför hyckla...ja jag är inte blyg för sanningen bara den är sann...så att säga. Nåja, vi hörs!

Whiper´s dagbok...ur ett hundperspektiv. Juli, 2003

Hej! Jag heter Whiper och är 8 månader. Jag är av en ras som kallas Siberian Husky. Jag bor i en ganska trevlig lägenhet med min matte och min husse som är 12 år samt två katter, Morris och Mollan. Jag trivs ganska bra med livet men det hörs kanske på mitt rasnamn att det är lite i hetaste laget för mig just nu. Som tur är står balkongdörren oftast på glänt och där brukar jag ligga och flåsa på nätterna om det blir för varmt. Ibland väcker jag matte mitt i natten så hon blir tvungen att släppa ut mig lite. Hon tror förstås att jag är kissnödig och eftersom hon är rädd att jag ska kissa på mattan så öppnar hon genast och släpper ut mig i trädgården när jag säger till. Fast egentligen är jag ju inte så jättekissnödig utan jag vill bara komma ut och kyla av mig lite. Efter en lagom stund när matte har somnat igen så brukar jag skälla till och tala om att jag vill komma in igen. Då brukar matte inte se så glad ut. Jag undrar hur det kommer sig, hon kanske har drömt någonting otäckt. Det brukar jag också göra ibland och då säger matte att jag skäller i sömnen. Det gör inte hon som tur är!

Katterna är ett litet problem. Inte för mig utan mest för dom som det verkar. Den ena katten, Mollan, hon är ganska rolig ibland men för det mesta är hon rätt så grinig. Om jag busar lite med henne och hon blir sur då brukar hon låta det gå ut över Morris. Morris är ganska rädd för mig. Han brukar ligga och sova högt uppe bland böckerna i bokhyllan. Ibland på nätterna river han ner en massa böcker så att matte vaknar. Då ser hon inte heller så glad ut. En gång rev han ner en prydnadsgrej från hyllorna och då såg hon verkligen inte glad ut. Men vad ska man göra, det är ju faktiskt bara en katt. Kattmaten gillar jag, jag tar alla tillfällen att förse mig med den. Jag undrar varför de inte kan tillverka hundmat som smakar lika gott? Nåväl, i dag har jag varit och badat. Det tycker jag är roligt. Husse brukar kasta bollar till mig som jag får simma ut efter. Husse brukar fiska åt mig också. I går hade han fått upp en jättestor fin fisk som han lagt vid skogskanten. Jag åt upp den i några tuggor bara. Då såg husse inte glad ut. Jag undrar varför?

För ett par månader sedan var det riktigt roligt här hemma. Det bodde en annan katt här förut som hette Missan. Missan och jag kom väldigt bra överens. Missan hade två kattungar. Jättesmå var dom, bara några veckor. Missan blev överkörd så jag var tvungen att försöka ta hand om kattungarna. De sprang omkring överallt och letade efter sin mamma så jag såg ingen annan råd än att lyfta upp dem i munnen och hålla dem där så att de skulle känna sig trygga. Jag letade efter något säkert ställe att gräva ner dem på men matte gillade inte att jag grävde ner dem i stora krukan i hennes rum. Jag försökte flera gånger men matte blev så arg att jag slutade med det. Jag bar upp dem i soffan istället och tvättade dem ordentligt eftersom ingen annan gjorde det. Jag blev tvungen att äta upp deras bajs också för det verkade heller ingen annan vilja göra. Ja, ni hör ju själva, ett riktigt hundgöra har man haft med alla dessa katter. Nåväl, nu har de flyttat i alla fall, Hulda och Stina. Ut på landet fick det bli, bland hundar och hästar så nu får de väl se upp så ingen annan försöker gräva ner dem där ute! Nu är jag rädd att Mollan gått och blivit med ungar, och hon som är så sur, man kan ju undra hur det ska gå för oss andra här i huset.

En annan grej som jag tycker är ganska rolig är när vi är ute och går och jag hittar en massa saker. Ni kan aldrig ana så mycket skojiga grejer man hittar när man har en bra hundnäsa till hjälp. Människorna lägger sina skor, handskar, mössor, nappar och andra roliga grejer lite här och där, bara för mig att gräva ner på stuberten så jag vet var jag har dom. Fast vissa grejer är ganska roliga att ha i munnen också, nappar tex, såna om människobarnen använder ibland. Jag förstår verkligen varför, de är jättegoda ju! Om husse eller matte kastar iväg den så hämtar jag den igen, på en gång. Vilket slöseri!

I dag var vi och hälsade på mina dagmattar. Siv och Kersti heter dom. Jag var jättehungrig när jag kom dit och trodde att jag skulle få lite av Moses goda mat (dagmattarna har förstås också har en katt, en långhårig dessutom) men Siv gav mig en riskaka. Jag försökte låtsas som om jag gillade den men till slut gav jag upp och trampade in den i trampdynorna i stället. Sedan smattrade det så kul när jag gick omkring.

Min matte kan en slags massage som jag tycker är väldigt skön. Ibland när matte sitter och ingenting gör så brukar jag sätta mig bredvid henne och då borde det falla sig naturligt att massera mig lite tycker jag. Matte fattar inte alltid att det är det jag vill och då måste jag bita henne lite i armbågarna och då fattar hon äntligen! Bara sitta och ingenting göra när man har två fungerande människohänder. Det tycker jag är slöseri!

Husse och jag brukar leka kurragömma med min boll. Först stänger husse dörrren och jag får stå på utsidan och vänta tills han har räknat till fem. Då störtar jag in och letar efter bollen. Husse försöker göra det svårt för mig och lägger den på konstiga ställen så jag får leta jättelänge men jag hittar den ALLTID! Jag är inte den som ger upp i första taget. (Matte säger att jag är envis!) Om inte husse har tid så brukar jag leka med bollen för mig själv. Jag puttar den så nära bokhyllan att den åker in under den och sedan jobbar jag som bara den för att få fram den igen. Jag lyckas nästan alltid. Ibland kommer matte och tar fram bollen åt mig, dumma människan, då måste jag ju putta under den igen så att jag får plocka fram den själv igen! När jag badade i dag så hade jag turen att hitta en napp igen. Den var jätterolig i vattnet. Jag tog ut den en bit, släppte den så att den sjönk och sedan letade jag upp den igen. Jag höll på med det i flera hundtimmar.

När matte och husse köpte mig så var jag kryptokid, dvs jag hade bara en testikel i min skrotum. Då är man tydligen ingen riktig hundkille och får inte para sig och inte ställas ut. Det senare hade nog gjort mig detsamma men para sig ska ju vara roligt har jag hört av mina äldre hundkompisar. Nåväl, det kanske ordnar sig med det för den där massagen som matte gör har nämligen gjort susen och min pungsten har nu ramlat ner. Så nu är man normal så att säga. Detta innebär tyvärr också att jag får ställas ut till allmän beskådan på en så kallad utställning och det ska tydligen ske redan nu på lördag. Då ska någon tant som inte känner mig avgöra om jag är tillräckligt snygg för att få lite tingel tangel att fästa på kopplet. Ja,ja, det kanske blir roligt, jag får ju träffa några av mina släktingar i alla fall, bla min syster som jag inte sett på ett tag nu. Då ska vi åka bil några timmar och det är ganska kul men ganska varmt brukar det bli. Då får man flåsa lite extra.

Eftersom jag är en Siberian Husky så har jag lite särskilda intressen. Jag tycker om att arbeta. Häromdagen när matte grävde ner blommor i trädgården så ville hon att jag skulle hjälpa henne att gräva. Det gjorde jag också; hon grävde ner blommorna och jag grävde upp dem igen. Det tyckte nog inte matte var så bra egentligen men hon höll god min. Eftersom jag nu är en Siberian Husky så ska jag egentligen inte kunna skälla heller. Men det kan jag! Jag gör det ganska ofta också, när jag vill ha vatten och när jag vill gå ut tex. Jag tycker att det är ett väldigt bra sätt att göra sig hörd på och förstår inte varför just vi Huskies ska vara fråntagna det uttryckssättet?

På återhörande!

PS. Jag heter Qashiwas Go For It i stamtavlan. Det passar bra på mig tycker jag för jag gillar ju att ta för mig av det mesta i livet. Det är väl det livet är till för, eller har jag fått det helt om baktassen?