Spiritual Evoke!
Vi lever i en hektisk tid, framtiden är liksom här redan innan vi ens har hunnit föreställa oss den. Många känner att de inte längre hinner med sig själva och sin egen utveckling. Så vad kan vi göra när tillvaron är fylld av allehanda/enahanda praktiska göromål, måsten och borden tills vi är sprickfärdiga av krav, ångesten lurar bakom varje hörn, håglösheten kastar sig över våra intet ont anade själar och uppgivenheten är nära?
Ja, vad kan vi faktiskt, praktiskt och rent konkret
göra?
Vi kan ta time out. Svårare än så är det egentligen inte. Säg till dig själv (och till din omgivning om du är modig nog) "STOPP! Nu tar jag time out!" Ibland behöver vi 5 minuter, ibland 5 månader och är det riktigt illa och vi har bränt ut oss kanske vi behöver 5 år. Det måste få ta den tid det tar. Inget liv är värt att levas om vi lever det utan vår själ, eller rättare sagt utan kontakt med vår själ. Ingen framgång, inga pengar, ingen uppoffring, ingen partner, inte våra barn, INGEN och INGET är värd att vi avsäger oss vår själ, vår själsliga kontakt. Att ha kontakt med sin själ är att ha kontakt med sig själv, dvs med sitt sanna jag, det jag som har svar på alla de frågor som vi så många gånger söker svar på utanför oss själva. Det är dags att börja prioritera och för att kunna prioritera behöver vi lära oss att sätta gränser. Säga nej, alltså. Nej, jag vill inte. Utan att skylla på en massa ovidkommande saker, utan att ha någon annan orsak än att vi faktiskt inte vill. Det är vi skyldiga oss själva.
Ibland har vi mer eller mindre omedvetna mönster som styr vårt handlande. Ibland kan det kanske tom vara så att vi använder stressen som en orsak till att slippa ta det ansvar som vi faktiskt behöver ta. Ansvaret för vårt eget välbefinnande, ansvaret för våra egna framgångar, vår egen lycka och för hur mycket skit vi vill ha i våra liv. Vi säger att vi "inte har tid". Vi styr faktiskt över våra egna tankar i lika hög grad som jag just nu styr över vad jag skriver på denna sida. Om samtliga dina tankar i denna stund lades ut på en sida på Internet, vilka tankar skulle du då sålla? Vilka tankar tål en närmare granskning? Vilka tankar skulle du rent av skämmas över? Jag menar inte att vi inte får tänka negativa tankar eller att vi inte får vara kritiska till människor i vår omgivning. Vad jag menar är att allt vi tänker kommer tillbaks till oss på ett eller annat sätt. Allt vi sänder ut kommer tillbaka. Förr eller senare. Ju mer medvetna vi blir desto snabbare kommer returen. Därför kan det i början av vår utveckling vara svårare att se resultaten och att tro på att det verkligen fungerar på det här sättet. Men det är faktiskt sant att det är så att du ser det när du tror det och inte tvärtom. Förväntar du dig bevis kan det liknas vid brist på tillit och då är det det du drar till dig, dvs tvivel. Våra automatiska tankar styrs i sin tur av vårt sinne och vårt sinne behöver själslig kontakt för att inte skapa skräptankar. Har du någon gång tänkt på att du kan förändra dina tankar genom att ha kontakt med din själ, ditt högre jag, Universums källa eller vad du föredrar att kalla det? När vi mediterar är vi i kontakt med källan, när vi älskar villkorslöst är vi i kontakt med källan, när vi förlorar oss själva i kreativt skapande är vi i kontakt med källan. Hur ofta mediterar du? Hur ofta älskar du (ovillkorligt och kravlöst)? Hur ofta förlorar du dig själv i kreativt skapande (även det kravlöst förstås) och glömmer både tid och rum? Rannsaka dig själv och förstå hur det kommer sig om du har mycket skräp i dina tankar. Att utföra någon av dessa själskontaktande sysselsättningar är som att tömma papperskorgen på din dator. Befriande och besjälande. Dessutom lämnar det plats för nya och inspirerande tankar att trilla in!
Enda sättet att få reda på om någonting fungerar är förstås att testa det. Tyvärr har vi alltför ofta väldigt lite av tålamod och uthållighet, vi vill se resultat med det samma. Låt det ta några dagar eller veckor och ha inte allt för stora krav på dig själv. Prestationskrav är väldigt blockerande. Ju mer vi känner att vi vill prestera desto svårare kan det vara att få kontakt med sitt högre jag. Bästa sättet att få själskontakt är att lägga/sätta sig ned och helt enkelt "släppa taget" och låta det komma som just då vill komma, vare sig det är tankar eller känslor. Oberoende av vilka tankar eller känslor som kommer upp låt dem bara komma och gå, håll inte fast vid dem, tänk inte vidare på dem utan registrera dem; "jaha, ok, låt gå". Jag lovar dig att om du är tillräcklig uthållig och är villig att ge dig själv en ärlig chans så kommer det att fungera och du kommer att bli rikligt belönad. På vilket sätt? Det kan bara din egen själ visa dig, men var vaksam och öppen för olika möten med människor, drömmar, tecken i naturen och liknande. Du kanske dras till en särskild bok, skiva, TV-program eller tex en terapeut inom något område som hjälper dig vidare.
Lyssna till din intuition. Följ känslan inom dig som tar sig uttryck via kroppen. Lyssna till din kropp, där har du alla svaren! Om du känner smärta, vad är det för typ av smärta? Egentligen? Lyssna inåt, be din själ om svar och var uppmärksam på hur svaren kommer. Gå inte emot dina egna känslor. Släpp motståndet! Följ lättheten! Lättheten tar dig alltid in till kärnan av problemet. Tyvärr är det inte alls alltid smärtfritt att vandra själens väg, men det är en smärta som driver framåt, en smärta med mening och reson. Den största smärtan skapas när vi gör motstånd mot smärta eller något annat vi upplever som obehag. Livet är inte smärtfritt men låt oss inte hålla fast vid smärtan, låt den komma, lyssna till vad den har att säga, följ dess råd och släpp den när den inte längre har något att tillägga. En äkta känsla varar inte längre än ca 30 sekunder, allt annat är fasthållande. (Här inräknar jag inte sorg efter allvarlig förlust som tar betydligt längre tid att bearbeta, förståeligt nog). Testa! Om du blir riktigt förbannad, låt det komma fullt ut (detta behöver inte märkas särskilt mycket utåt i form av utagerande mot någon annan utan är en inre upplevelse av acceptans av den känsla som för tillfället råder) och se att det faktiskt inte vara särskilt länge. Samma sak med tårar, släpp fram dem direkt så är smärtan snart över. Lägger man istället till en massa tankar i form av; detta händer alltid mig, förra veckan, igår, framtiden kommer att bli likadan, osv, osv i all oändlighet så kommer smärtan att hålla i sig. Detta ältande är inte äkta känslor, det är analys av vår vänstra hjärnhalva som älskar att frossa i analyser av våra känslor och därigenom hindra oss från att uppleva dem. Nu ska vi inte klandra vår vänstra hjärnhalva elller se dess aktiviteter som enbart negativa i dessa avseenden. Den gör sitt bästa och dess egentliga syfte är ju faktiskt att skydda oss från den plåga den tror att det kommer att innebära om vi väljer att känna en känsla fullt ut. Anledningen till detta fasthållande och analyserande är att många starka känslor påminner oss om tillfällen när vi blev sårade som barn och vi bestämde oss för att aldrig känna de känslorna igen. Det kan vara svåra känslotillstånd av tex skam. Skamkänslor är känslor som ofta är väldigt svåra att tillåta sig att känna, men jag tror att det är oerhört nyttig och till och med oundvikligt om vi vill lära känna oss jälva fullt ut, att faktiskt göra det. Känna skammen vill säga. Därför att så länge som vi är rädda för att känna och erkänna skammen inom oss så gör vi allt vi kan för att unvika den och det kostar oss otroliga mängder energi. Om vi kan se vår egen skam och ändå älska oss själva behöver vi faktisk aldrig vara rädda mer. Om vi inte längre är rädda för skammen i att känna sig värdelös, oälskad, oönskad, inte sedd, missbrukad eller vad det månde vara (källan är ofta outtömlig när det gäller olika typer av skamkänslor) vilka rädslor återtstår? Jo, naturligtvis kommer vi alltid att kunna känna rädsla, det måste vi kunna, annars kan vi inte undvika verkliga, hotande yttre faror. Men vore det inte skönt att inte behöva hålla gardet uppe för faror som kommer inifrån oss själva och som egentligen är helt ofarliga bara de inte blir inkapslade och förnekade under alltför stränga förhållanden och under alltför lång tid. Det allra största inre motståndet brukar vara att erkänna att vi faktiskt känner skam, och det kan hämma oss otroligt mycket. Våga möta din inre skam så kommer en helt ny värld att kunna öppna sig för dig! Ibland kan det vara svårt att göra den här resan ensam och det finns många terapeuter som gärna hjälper dig på din väg.
Våra tankar om oss själva och vårt eget värde är ofta det största motståndet och det som motarbetar oss att leva fullt ut och känna att vi faktiskt är värda det allra bästa i livet. Inse att du är värd att leva det allra bästa liv som just du kan efter just dina egna förutsättningar, förmågor, kunskaper och talanger. Varför själv skapa hinder och motstånd mot att kunna leva fullt ut i kärlek och harmoni. Tänk hur ditt liv skulle kunna se ut om du faktiskt släppte SAMTLIGA inre motstånd mot att ta emot allt det bästa som livet faktiskt är villigt att ge dig! Känn den tanken fullt ut. Känn att du i detta nu faktiskt är kapabel att skapa möjligheter för ditt högsta bästa att komma till dig utan ansträngning! Det kan gälla kärlek, pengar, framgång, glädje, hälsa, spänning, kraft, särskilda kreativa eller intuitiva förmågor, vad som helst. Bingo!!! Tycker du kanske att det låter som gamla klyshor eller att det verkar hurtigt och positivistiskt. Lugn, det är bara ytterligare ett sätt för vänster hjärnhalva att hålla oss kvar i de gamla, trygga, invanda sätten att leva och tänka. Jag har arbetat med dessa metoder under många år och jag tror att jag lärt mig att se många av de fallgropar som tycks finnas och just detta var svårast för mig att ta mig över. Jag hade alla möjliga typer av försvar. Barnsligt var just vad det var. Barnsligt och löjligt. Irrationellt förstås, mm mm...Men visst kan det vara skönt att få vara barnlik ibland. Barn är alltid i kontakt med sig själva, innan vuxna lär dem att hålla koll på sina beteenden och inte vara så "barnsliga".
AFFIRMATIONER..
Någonting som är väldigt enkelt att använda sig av och som man alltid har tillgång till var man än befinner sig är affirmationer. Affirmationer är påståenden som man upprepar för sig själv, tyst eller högt spelar ingen roll. Man kan även skriva dem. Det bästa brukar vara om man både tänker, säger och skriver dem. Ju fler gånger per dag man säger eller skriver sina affirmationer desto bättre fungerar de. EN sak som är viktig att komma ihåg är att aldrig använda negationer, dvs istället för att säga "jag är inte rädd" säger man "jag är lugn och trygg" tex. Hjärnan har ingen bild för ordet inte och en affirmation som innehåller inte fungerar som om ordet inte faktiskt inte finns där. Bättre är alltså att inrikta sig på det egentliga syftet, på den känsla eller kvalitet man vill uppnå.
Jag kommer här att dela med mig av några av mina favoritaffirmationer. Prova gärna om de fungerar för dig eller skapa egna som passar dig och dina behov. Kom ihåg att man kan behöva upprepa en ny tanke kanske 1000 gånger (eller ännu mycket fler) för att radera den gamla.
Jag är nu fri från behovet av motstånd mot att ta emot mitt högsta bästa på alla områden i mitt liv.
Jag är nu fri att ta emot av allt det goda som vill komma till mig från Universums källa.
Jag känner att Livet alltid vill mitt allra bästa.
Jag unnar mig framgångar i mitt liv med kraft av mina egna talanger, förmågor och kunskaper.
Jag är i min fulla rätt att vara den jag är, fullt ut och vinna framgång därigenom.
Ytterligare förslag på affirmationer som kan omvandla
tankarna till din fördel:
Jag är nu fri från behovet av att känna mig misslyckad.
Jag är lycklig och framgångsrik på de områden jag är bra på.
Jag unnar mig själv mesta möjliga lycka och framgång på alla (eller särskilda) områden av mitt liv.
Jag är fri från behovet att vara min egen största motståndare.
Jag unnar mig den för mig allra största lyckan och det inkluderar även alla övriga inblandade.
Om du tex håller på med ett dietprogram så kan du lägga till affirmationer av typ:
Jag unnar mig den för mig allra bästa maten.
Om du är på jakt efter ett nytt förhållande:
Jag unnar mig den för mig allra bästa mannen/kvinnan.
Jag öppnar mig för att ta emot det allt det goda som faktiskt tillhör mig.
Osv, i all oändlighet. Endast din egen fantasi sätter gränserna här och gränserna kan hela tiden tänjas ut efter hand som du unnar dig mer av allt det goda i livet. Kom i håg att de tankar du tänker idag skapar din framtid. Det du upplever idag är konsekvenser av de tankar du tänkte i går! Kom också ihåg att detta inte får bli ytterligare ett krav. Nu ska jag unna mig! Nu måste jag affirmera! Ja, du förstår säkert vad jag menar. Jag brukar se det som att vi har olika delpersonligheter inom oss och de flesta av oss (svenskar) har en ganska stark inre kritiker, pådrivare, kontrollant, perfektionist och livsförnekare. När dessa fyra/fem slår sig ihop så mår man ganska dåligt. Dessa delpersonligheter har till uppgift att skydda oss. Den inre kritikern, tex, kritiserar oss hela tiden så att vi ska bete oss så korrekt som möjligt och därigenom slippa riskera kritik utifrån.Om vi beter oss så perfekt som möjligt, enligt perfektionistens krav så kommer ingen att hitta våra sprickor och vi slipper skämmas över oss själva och så då var vi där igen, i skammens regioner. Flera av våra livshämmande delpersonligheter har till uppgift att skydda oss mot skamkänslor (och andra obehagligheter). Är vi inte rädda för obehag behöver inte dessa delpersonligheter anstränga sig så hårt för att skydda oss eftersom detta skydd ofta och faktiskt hindrar oss från att leva!
Det inre barnet är en av dessa delpersonligheter som också kan ställa till med en del förtret för oss om vi inte låter det vara med i leken (bokstavligt talat!). Det kan nämligen vara så att om vårt eget inre barn inte känner sig omhändertaget och tryggt så kan det komma att krångla till det för oss. Detta är väldigt vanligt bland kvinnor som ofta har en förmåga att vilja ta hand om och hjälpa andra människor. Detta är ett mycket viktigt och fördelaktigt drag men det får aldrig bli på bekostnad av vår egen hälsa eller på bekostnad av att vi inte tar hand om vårt eget inre barn. Det kommer det helt enkelt inte att tillåta! Lyssna till ditt inre barn. Vad vill det göra, vad har det för behov? Tänk efter vad du tyckte var roligt när du var liten och börja kommunikationen med ditt inre barn där. En signal kan vara att när vi tycker att alla andra ställer en massa krav på oss hela tiden så är det dags att vi tar reda på vad det inre barnet vill. Ofta är det inga stora saker. Kanske äta frukost på något annorlunda ställe, i trädgården eller på cafét. Kanske vill det bara leka lite grann med hunden eller måla lite med vattenfärgerna. Det viktiga för vårt inre barn är att de aktiviteter det deltar i är kravlösa! Det inre barnet vill ha roligt. Det inre barnet är dessutom vår kanal till de andliga världarna och till intuitionen så ringakta inte dess kraft. När vi tar hand om vårt inre barn belönar det oss tiofalt med att skapa en känsla av spiritualitet i våra liv. Dessutom kommer vi att bli lugnare och känna oss tryggare eftersom barnet vet att vi har kapacitet och vilja att ta hand om det.
Ett skrämt inre barn kan sabotera vårt liv på sätt som ibland kan vara svåra att förstå. Du kanske har tränat i veckor eller månader för någon idrottsprestation tex. Du är i toppform men tre dagar före tävling så vrickar du foten och kan inte ställa upp. Vad har hänt? Jo ditt inre barn tillåter dig inte att lyckas pga att det känner sig försummat och förbisett. Du har inte ägnat en minut åt det de senaste 3 månaderna eller halvåret då du har varit helt upptagen med att hårdträna inför tävlingen. Vad kunde du ha gjort istället? Tagit någon dag time out då och då, slappnat av, lekt med barnen, vandrat i naturen, dansat eller målat. Ja, vad som helst som hade varit roligt! Viktigt är att när du gör dessa aktiviteter kan du inte göra dem bara för att du måste ta hand om ditt inre barn endast för att du annars kommer att misslyckas på tävlingen. Det fungerar inte! Det inre barnet ser igenom allt sådant självbedrägeri. Det behöver vara äkta och komma från hjärtat. Det behöver ske kravlöst och med kärlek. Försök, du kommer att klara det och även om det kan vara svårt till en början så är det verkligen värt ansträngningen. Det finns så många områden i våra liv där vi inte unnar oss framgång av olika anledningar. Låt oss försöka se igenom några av dem så att vi kan undvika dem och göra så gott vi kan efter våra egna förmågor, talanger och kunskaper.
En viktig sak som kan vara bra att känna till när det gäller affirmationer är att ju mer vi ägnar oss åt sk positiva affirmationer desto tydligare blir våra inre motstånd och vad vi skulle kalla negativa känslor. De kommer så att säga upp till ytan. Detta kan göra att vi får ta i tu med bitar som vi kanske inte var beredda på. Vi kan ta som exempel affirmationen: "jag drar till mig den för mig rätta partnern". Kanske har vi massor av negativa erfarenheter med oss i bagaget redan från barndomen och vad kommer att hända? Jo, möjligt är att vi kommer att dra till oss mer och fler negativa erfarenheter innan vi kan få den för oss allra bästa mannen/kvinnan, där bästa syftar på någon som kan tillföra något positivt i våra liv. Vi kanske drar till oss ett (eller flera) förhållande som är rena kaoset därför att det är nödvändigt att vi tar itu med de känslor som därigenom kommer upp för att vi senare ska kunna ha det förhållande vi egentligen drömmer om. Men var så säker på en sak. Du är där du ska var och allting leder hela tiden framåt även om det kan verka som att du står mitt i ännu ett misslyckande.
DJUPTRANSFORMATION AV NEGATIVA MÖNSTER.
I mitt arbete som kroppsterapeut använder jag mig ofta samtidigt av en metod som jag kallar för Djuptransformation. Samtidigt som jag arbetar fysiskt med en klient så går vi in och tittar på någon del av klientens liv som just då inte fungerar så bra. Det kan vara olika typer av känslotillstånd som klienten upplever som jobbiga. Det kan vara problem och störningar i olika relationer. Det kan vara fysiska smärtor som har känslomässiga orsaker osv. Via dessa transformationstekniker söker man syftet bakom dessa förtretligheter. Som jag ser det så är all vår smärta, alla negativa känslor och erfarenheter olika sätt som Livet använder sig av för att få oss att se någonting annat, nämligen orsaken och syftet till att vi har smärtan. De negativa känsloupplevelserna, relationsproblemen, fysiska smärtorna mm är alltså alla vägen till lösningen. Observera: Smärtan är vägen till lösningen! Det stora problemet är att vi ofta inte förstår detta. Då kan man förstås undra varför det fungerar på det här sättet. Varför behöver vi så mycket smärta på vår väg? Vore det inte så mycket enklare om allt kunde stå klart för oss utan att vi behövde gå via smärta och elände? Jo visst vore det väl så, men steg 1 är att acceptera tillvaron som sådan den är JUST NU! Acceptera dina misstag, acceptera dina (verkliga och inbillade) tillkortakommanden, acceptera din smärta. Observera att detta att acceptera smärtan INTE betyder att du inte kan förändra den. Men en viktig sak i det här sammanhanget är att för att kunna förändra något behöver vi acceptera det som i verkligheten redan är! Vi kan som exempel välja att titta på en person som har mycket övervikt.. Den här personen trivs inte med sig själv och sin övervikt. Han/hon kanske skäms över sig själv och vill inte visa sig i vissa typer av kläder osv. I det här fallet är det mycket viktigt att acceptera sig själv som man ser ut just nu, med övervikt och allt som där hör till för att kunna gå vidare och skapa den förändring man vill ha till stånd, i det här fallet att kunna gå ner i vikt. Viktigt kan också vara förstås att titta på vad övervikten faktiskt och egentligen har för syfte i ens liv. Min erfarenhet är att Djuptransformationsteknikerna är mycket effektiva när det gäller detta problem. Om man kommer åt den egentliga orsaken till att man är tex överviktig så kommer vikten att rasa av sig själv när man har transformerat detta. Förutsett att det hela ligger på ett känslomässsigt plan vill säga, vilket det ofta gör.
Jag brukar i inledande skede inte beskriva transformationsteknikerna allt för ingående för mina klienter därför att jag vill att man första gången när man gör en Djuptransformation ska kunna gå in i det helt utan förutsättningar och prestationskrav. Därför vill jag inte heller här gå in på hur terapin fungerar i detalj. När man en gång har gjort en Djuptransformationssession hos mig (eller någon liknande teknik hos någon annan) kan man även jobba vidare med sig själv därhemma och på så vis "fylla på" och fördjupa förloppet.
Läshänvisningar till böcker som jag själv har haft mycket nytta och glädje av under min resa genom livet fram till idag:
Bradshaw, John (1991). Frigör ditt inre barn. ISBN 91-7738-279X
Bradshaw, John (1988). Healing the shame that binds you. ISBN 0-932194-86-9
May, Roll (1975). Modet att skapa. ISBN 91-27-03891-2
Gärdenfors, Peter (2000). Hur homo blev sapiens, om tänkandets revolution. ISBN 91-578-0532-8
Stone, Hal and Sidra. (1993) Bli vän med dig själv. ISBN 91-27-04305-3 och (1992) Omfamna ditt inre. ISBN 91-87056-15-1
Miller, Alice (1994) Det självutplånande barnet. ISBN 91-7643-559-8
Trobe, Thomas Krishnananda (1999) Möt din rädsla, från medberoende till frihet. ISBN 91-87056-66-6
Zweig, Connie & Wolf, Steve (1997) Lär känna din skugga. ISBN 91-37-11003-9
Hendrix, Harville (1992) Ta vara på den kärlek du finner. ISBN 91-37-10823-9 och I stället för skilsmässa, från maktkamp till samarbete.
Bays, Brandon (2001). Resan. ISBN 91 77 09 278 3
Tolle, Eckart (2001) Att leva i nuet.
Om jag skulle vara tvungen att välja ut en enda bok som den allra viktigaste jag någonsin har läst hittills så skulle det bli den sistnämnda. Klarar man av att leva efter konceptet i den boken, då behövs ingen ytterligare! Däremot kan man behöva läsa om den då och då.